Reserapport COIAB mars 2009
Under mars 2009 reste Ulf Rasmusson runt och besökte Miljöförbundet Jordens Vänners olika projekt i Sydamerika. Här är hans berättelse om COIAB.
COIAB – urbefolkningarnas koordination i brasilianska Amazonas
Jag hade tre fullmatade dagar hos COIAB i Manaus. Halva tiden bestod av samtal och förhandling mellan mig och COIABs ledning, som jag vid det här laget lärt känna. Jecinaldo, Marcos och Kleber. Härliga killar, med stort engagemang för urfolk och regnskogen, samtidigt som de är skärpta och kompetenta. De lyckas på något sätt hantera vitt skilda signaler och krav från ett par hundra olika urfolk, på samma gång som närmast ständigt uppkommande kriser, invasioner och vänskapligt respektive fientligt sinnade myndigheter och andra aktörer också ska hanteras. De, och stödpersoner/tekniker som Saba och Chico som också är indianer (man har nästan inga vita stödpersoner kvar i den egna organisationen,) har ett oerhört tryck på sig. Ledningen reser som skottspolar mellan möten och krishärdar. Det gör det svårt för dem att koncentrera sig på ett mer systematiskt, framåtriktat arbete, som det vi kommit överens vad gäller påverkan av stora projekt.
Vi hade intensiva diskussioner om detta och, först, den närmaste tidens arbete. Det COIAB främst ville ägna sig är var asfalteringen av den hundra mil långa BR-319-vägen mellan Porto Velho och Manaus, den enorma vattenskraftsutbyggnaden i Madeirafloden, asfalteringen av BR-317-vägen genom Acre mot Peru och Stilla Havet, asfalteringen av BR-429-vägen mot Bolivia samt gasledningen Porto Velho–Urucu, som alla direkt eller indirekt hotar såväl kontaktade som okontaktade urfolk. Upplägget var dock främst reaktivt, och man ville dessutom föra över pengar till ett antal andra ändamål. Projektet skulle blivit spretigt. Det hela utmynnade i en början till en mer strikt genomgång av ett logiskt ramverk med syften nedbrutna på detaljnivå, med tillhörande aktiviteter, förväntade resultat och resultatindikatorer.
Större delen av samtalen ägnades åt detta och den nya treåriga projektplanen för 2010–2012, som jag nyligen fått ett utkast till. Vis av svårigheten med COIABs långtidsplanering, såg jag till att resultatindikatorerna är utarbetade endast för första året. Mål nr 1, klimat, och nr 2, påverkan av megaprojekt, passar väl in i MJV:s och givarnas ramar, även om en del blev ändrat som en följd av våra samtal. Bland annat ökade vi kraftigt budgeten för analys av megaprojekten liksom för möten hos berörda urfolk. COIAB höll med om att den budget de lagt var för liten för att nå målen för påverkan. Vi ökade budgeten för detta för 2009. Vad gäller klimat har COIAB jobbat fram en grundposition, på ett seminarium som MJV finansierat, med en arbetsplan fram till det stora klimatmötet i Köpenhamn i december. Om Regnskogsgruppen hinner organisera något bjuder vi in de båda COIAB-representanterna (Chico och kanske Marcos) till Sverige innan Köpenhamn.
Utbildning av regionala ledare blir en viktig del, för det finns många minor att gå på när klimatprojekt hamnar på den nivån. Det har redan kommit propåer till COIAB om försäljning av kolrättigheter på den frivilliga kolbörsen i Chicago. COIAB har låtit detta gå vidare till Cinta Larga-folket, som vi ska stödja i Kanindéprojektet, med tanke på det folkets utsatthet efter den diamantletarinvasion då många indianer dödades. Det är fint att COIAB gör ett sådant medvetet val.
Mål nr 3 var en spretig del som handlade om tre sinsemellan helt olika saker. Den sista dagen strök vi hela komponenten i ett avslutande möte. Delvis kommer aktiviteterna i stället att ingå i mål 1 och 2. Exempelvis handlade en av aktiviteterna om att elever från CAFI, institutet för utbildning av unga urfolk i naturresurs- och projektskötsel, skulle utföra en veckolång praktik i ett urfolks territorium. Detta ingick i det som finansierats av MJV med Sidamedel för två år sen, och vi hade sen talat om för Forum Syd att annan finansiering erhållits för CAFI. Det vore därför inte lämpligt att gå in med en ny finansiering för detta. Vi kom fram till att i stället budgetera för redan utexaminerade elever att verka i något av de områden som blir aktuella i mål 1 eller 2 (klimat och påverkan av stora projekt).
Mål nr 4 var också spretigt. Vi minskade det något, men inte lika mycket som jag föreslog. COIABs motstånd mot en minskning var mycket stort, och de övertygade mig om att flera komponenter måste vara kvar. Det gäller framför allt informationsarbetet med pappersbulletinen, som riktas främst till medlemsfolken, och COIABs webbsajt. Uppföljning och utvärdering av COIABs treårsplan liksom visst stöd till administrativa förbättringar blev också kvar. Administration är inte COIABs starka sida, men det har blivit bättre. En åtgärd som givarna fått igenom är att hela bokföringen lagts ut på en extern part.
På det stora hela blev projektet mer fokuserat, vilket förbättrar projektframställan till Forum Syd, vår egen möjlighet att bevaka projektet, men även, tror jag, kvalitén på projektet. En fortsatt process för bearbetning och finslipning av planerna både för resten av 2009 och för 2010–2012 pågår. COIAB får därvid god hjälp från mina gamla regnskogskontakter både hos TNC och, hoppas jag, Amigos da Terra. Jag har haft kontakt med båda om COIAB. Det kommer bli ett intensivt arbete fram till det att vi blir klara med ansökan till Forum Syd. Metoderna i det kommande arbetet kommer troligen innefatta:
Kompletterande studier i fält för att fastställa nämnda megaprojekts inverkan på urfolkens marker. Exempelvis behövs studier för att avgöra hur mycket land som kommer att sättas under vatten. Mängden sediment som transporteras i Madeirafloden måste analyseras som ett led i detta. Om det kan visas att mer urfolksland blir satt under vatten, kräver brasilianska konstitutionen att urbefolkningarna måste bli hörda.
En advokat för att genomföra juridiska aktioner för COIAB eller dess medlemsstammar. Vår partner Amigos da Terra – Amazônia Brasileira har redan en advokat, Fernando Jacob Neto, som arbetar med Madeira. Han är hängiven, skicklig och kräver dessutom lägre ersättning än gängse, varför han vore en utmärkt person för detta.
Seminarier/möten/mobiliseringar med berörda urbefolkningar.
En heltidsperson från COIAB för att driva frågan.
Beträffande vad som gjorts under det gångna året, hänvisas läsaren till nyligen inlämnad projektredovisning till Forum Syd.
Återstående tid deltog jag på ett nationellt seminarium, som var en uppföljning av fyra regionala seminarier, varav MJV finansierat två, angående påverkan av stora projekt och andra offentliga policyer. På seminariet, där cirka 35 urfolksledare från hela brasilianska Amazonas deltog, genomgicks hur urfolk kan bära sig åt för att påverka. Det är än så länge ganska mycket av grundläggande frågor, som hur man konkret kan bära sig åt för att påverka, vare sig detta gäller det enorma vattenkraftskomplexet i Madeirafloden, eller att få tillgång till de olika projektstödformer som finns och då på urfolkens villkor, med positiv inverkan på dem och regnskogarna.
Stora övergripande skeenden där COIAB ligger i togs också upp. Det fanns ett mycket farligt mål i högsta domstolen i Brasilien, där motparten yrkat på en minskning av Raposa del Sol-reservatet, som varit utsatt för stark aggression av mäktiga invadörer. COIAB vann vad gäller Raposa del Sol, men domstolen kom med 19 förbehåll, som öppnar möjligheten för reservatsminskningar på annat håll. Jobbigt.
