Efter misslyckandet i Köpenhamn 2009 har storföretagen ryckt åt sig initiativet i klimatdebatten. Mer naturresurser ska privatiseras och miljöåtgärder ska ske via marknaden eller på frivillig väg. Jordens Vänners Lennart Kjörling besökte World Social Forum i Porto Alegre för att höra vilken alternativ väg de samlade folkrörelserna pekar ut.

Bild: Yogendra Joshi/flickr.com/creativecommons

Publicerad i Miljötidningen 2/2012

– Vi har en stor utmaning inför Rio. På alla områden, om du är klimataktivist, om du arbetar med vattenfrågan, ser du att det nyliberala etablissemanget fått en impuls av finanskrisen, Vi aktivister däremot har misslyckats med att förklara hur dessa kriser hänger ihop.

Anil Naidoo arbetar för organisationen Council of Canadians. Han är på World Social Forum i Porto Alegre där alla talar om vad som kommer att hända på Rio +20, FN:s miljökonferens i juni. Han ser att de stora företagen nu är mycket aktiva för att ta initiativet inför den viktiga konferensen, definiera sin egen agenda för lösningen på klimatkrisen.
– De är mycket engagerade, men deras engagemang verkar komma ur en desperation. Finansspekulation är osäkert nu. Istället vill de närma sig tillgångar som elektricitet, vatten och andra naturresurser. Allt skall läggas under marknaden och få ett pris.

Anil Naidoo – Council of Canadians

De stora företagen har till och med lyckats få FN att ändra inriktning efter misslyckandena i Köpenhamn och Rio. Inriktningen är frivilliga åtgärder, inga krav, inga hårda mål. Istället vill de skapa nya innovativa finansmekanismer, skapa en handel som ger utrymme för nya kapitalsatsningar. Ett exempel är handeln med utsläppsrättigheter, ett annat är bränslen från jordbruksprodukter som etanol eller agrodiesel.

Rio 1992 bar på löften

Konferensen i Rio 1992 var på många sätt banbrytande. Då myntades begrepp som hållbar utveckling, det togs dokument som Agenda 21, Konventionen om biologisk mångfald och Klimatkonventionen, som kom att bli grunden för Kyotoprotokollet.

Fortfarande fanns då en tilltro på tillväxten som en lösning, även om den skulle ske inom kontrollerade ramar där staten hade en reglerande roll. Det har tyvärr inte visat sig tillräckligt, det fanns inte tillräckliga styråtgärder. Det märkliga med dessa nya planer som skisseras av FN är att man nu ännu mindre tror på kontrollåtgärder, istället tror man att marknaden skall lösa problemen.

En metod som framförs är en privatisering av det man kallar naturkapital. Det innefattar inte bara rena naturresurser som vatten trä och mat. Det innehåller också de ekotjänster som naturen utför som vattenrening, nedbrytning av avfall och rening av luften. Tanken är att om man för in dessa i en marknad kommer detta att lösa problemen på ett självreglerande sätt. Detta är samma marknadsfundamentalism som skapat finanskrisen och något som flertalet folkrörelser i Porto Alegre motsätter sig.

En av dessa nya mekanismer är handeln med utsläppsrättigheter som finns inom EU. Företag kan köpa rätten att släppa ut växthusgaser. Jordens Vänner och andra har ofta påtalat problemen med denna handel, det värsta är att det i praktiken inte har inneburit några minskningar i utsläppen. Däremot har den möjliggjort en handel med utsläppskrediter som möjliggjort vinster för banker och investerare. Det är här vi ser den verkliga motivationen för dessa nya mekanismer. Efter finanskrisen finns det intresse för nya marknader, för att investera det kapital som finns tillgängligt.

Klimatprojekt tränger undan småbrukare

CDM – Clean Development Mechanism är ett annat av de instrument som tillkommit som en del av Kyotoprotokollet. Projekt i utvecklingsländer kan få utsläppskrediter för åtgärder som minskar utsläppen av växthusgaser. I Honduras har företaget Dinant planterat oljepalm i Bajo Aguán vid Atlantkusten och därmed godkänts som ett CDM projekt. Problemet är inte bara att det är tveksamt vilken klimatnytta oljepalmen gör. Dinant anklagas också för omfattande och grova kränkningar mot de småjordbrukare som befolkar Bajo Aguán. Enligt en rapport från en människorättsorganisation förföljer och hotar företagets privata säkerhetsvakter bönderna. Polis och militär vräker också med våld småjordbrukarna som bosatt sig i området och sedan 2009 rapporteras minst 45 småjordbrukare mördade.

I Tanzania finns ett projekt för att producera etanol som ursprungligen initierats av det svenska företaget Sekab och som söker pengar för detta från Sida. I en bok från Nordiska Afrikainstitutet avslöjas att projektet inte bara innebär ett hot mot de lokala vattenresurserna utan att det också hotar också lokalbefolkningens livsmedelsförsörjning.

– Dessa så kallade gröna initiativ skapar i praktiken ännu fler skador i naturen. De använder vår omsorg om naturen för sina syften. Det är skamligt, säger Anil Naidoo.

Miljöorganisationer anpassar sig efter sponsorerna

Finanskrisen har skapat problem för de organisationer som arbetar för miljön, speciellt dem som huvudsakligen består av anställda. De behöver pengar utifrån och då är det lätt att man modifierar sin inställning så att den passar bättre ihop med de företag som kan sponsra verksamheten. Anil Naidoo har sett denna förändring hos flera miljöorganisationer.

I Porto Alegre ställdes denna konflikt på sin spets. Flera enskilda organisationer, så kallade NGO:er, har fallit för denna gröna kapitalism som förförande kallas för ”grön ekonomi”. För folkliga rörelser som Jordens Vänner och småbrukarorganisationer som De jordlösas rörelse i Brasilien – MST är detta en falsk lösning. De bygger därför inför Rio-mötet upp något de kallar Folkens toppmöte, ett alternativt möte under Rio-konferensen.

Louis Zarref från MST berättar att man här i Porto Alegre definitivt bestämt sig för att sätta ned foten och säga nej till dessa falska lösningar som kallas grön ekonomi.

– Detta är en systemkris och inte bara en begränsad klimatkris, säger han

Louis Zarref – MST

Nu arbetar de samlade folkrörelserna fram en deklaration med tio punkter för verkliga hållbara lösningar som skall antas i Rio. Bara deklarationer räcker naturligtvis inte. Det kommer också att genomföras en rad aktioner, starten kommer att vara på Världsmiljödagen den 5 juni och de kommer sedan att fortsätta fram till Rio-mötet. Louis Zarref utesluter inte ockupationer av olika anläggningar som symboliserar denna gröna kapitalism.

Lennart Kjörling

I sommar är det dags för Rio +20-konferensen. Tord Björk som var med redan vid första FN-konferensen i Stockholm 1972 sammanfattar 40 års miljökonferenser i raketfart.

Stockholm 1972

5 juni 1972 kom världens miljöintresserade till Stockholm. Aktiva i folkrörelser från hela världen samlades på möten och demonstrationer för att stoppa miljöfarlig teknik och resursslöseriet och istället satsa på lågenergisamhället och global solidaritet. Regeringar samlades på den första FN-konferensen om miljö. Den blev led i starten på statlig och internationell miljöpolitik över hela världen. Storföretagen bestämde i det dolda mycket av budskapet.

Rio 1992

5 juni 1992 var det dags igen i Rio de Janeiro. Folkrörelserna hade denna gång olika budskap. En del såg möjligheten att samverka med regeringar och företag för att i samförstånd lösa problemen.

Andra startade kampen mot det rådande systemet med bonderörelser och rörelser mot skuldkrisen i täten. De firade motstånd mot västerländsk imperialism, bekämpade miljöfarliga dammbyggen, skogsskövling och tog strid för global rättvisa. Regeringarna beslöt om det ambitiösa handlingsprogrammet Agenda 21 och konventioner om biologiskt mångfald och klimatet som fastställde att rika länder hade större ansvar än fattiga för att bidra till att lösa omställningen till en hållbar värld. Storföretagen trädde fram öppet och ville ha marknadslösningar.

Rio 2012

20 -22 juni 2012 samlas folkrörelser, regeringar och företagen åter i Rio. Rapporter från FN visar att mycket har gjorts men den samlade globala situationen har förvärrats.

Agenda 21 fick aldrig den finansiering som man hoppats på. Klimatförhandlingarna har gått i stå. Folkrörelserna är denna gång mer enade och ordnar det Folkliga toppmötet för social och miljömässig rättvisa som riktar sig mot att göra miljö och välfärd till handelsvara. Regeringarna i rika länder har nu alltmer anammat storföretagens syn på att marknaden ska styra med vad som kallas “grön ekonomi”. Istället för bindande beslut så önskar man att sätta pris på miljön och därmed öppna nya marknader för spekulation och göra vinstintresset till den viktigaste faktorn för att bygga en hållbar värld. Storföretagen håller med.

Tord Björk

Twitter.com/Miljotidningen

Inför FN:s konferens i Rio om hållbar utveckling pågår en mobilisering över hela världen, så även i Sverige. Den 18-20 maj anordnar Jordens Vänner och flera andra organisationer folkrörelsekonferensen Fira! Stå emot! Ställ om! Rio +20 Stockholm +40 i Göteborg. Gäster från hela Norden, liksom från Brasilien och Ecuador väntas.

Rebecka hallencreutz från Jordens Vänner arbetar med förberedelserna inför Göteborgskonferensen 18-20 maj. Bild: privat

Rebecka Hallencreutz från Jordens Vänner är en av de som jobbar med förberedelserna.

– Vi kommer att dela in konferensen i tre delar efter de tre dagarna. På fredagen handlar det om historien och lärdomar från de senaste 40 åren. På lördagen är det dialogdag med forskare och politiker. På söndagen blickar vi framåt och diskuterar vad som behöver göras.

Vad är syftet med konferensen?

– Att dra lärdomar av varandra. Ett syfte är att uppmärksamma att det döljer sig en bluff i det här med begreppet Grön ekonomi och att sprida kunskap om det inför Rio.

Är det något särskilt du vill uppmärksamma?

– Hela konferensen är viktig, men personligen ser jag mest fram emot lördagen då det kommer politiker från alla läger. Då blir det förhoppningsvis en bra debatt och diskussion, till exempel om grön ekonomi. På fredagskvällen blir det någon festlighet, men relativt lugnt eftersom vi ska orka sitta i seminarier hela helgen.

Totalt innehåller konferensen 30-talet programpunkter. Den är uppkallad till Björn Erikssons och Annaa mattssons minne.

Björn Eriksson var sekreterare, riksdagsman, forskare och även aktivist. På bilden syns han under Stockholmskonferensen 1972. Han var i många år ledande kraft i Miljöförbundet Jordens Vänner (idag Jordens Vänner), och även inom antikärnkraftskampen, forskning, folkbildning och partilivet. Konferensen Fira! Stå emot! Ställ om! planerades ursprungligen till minne av Björn Eriksson. Då även Annaa mattsson, mångårig medlem, tidigare ledamot och ordförande i Jordens Vänners styrelse gick bort tidigare i år, är konferensen även tillägnad hennes minne. Annaa Mattssons opinionsbildande texter om miljömålsarbet och konsumtionens miljöpåverkan kommer, tillsammans med Björn Erikssons revolutionära marxistiska analyser och texter om en hållbar framtid, publiceras under våren. se www.jordensvanner.se.

Världsmiljödagen utsedd till aktionsdag

Efter Göteborgskonferensen är nästa stopp Världsmiljödagen den 5 juni. Världsmiljödagen firas varje år till minnet av öppnandet av FN:s första konferens om miljö i Stockholm 1972.

Dagen är utsedd till global aktionsdag inför Rio under parollen Gör inte naturen till handelsvara! Lokala aktivieter kommer att ske i olika delar av landet. Göteborgs miljögrupp har planerat för en demonstration och deltar i klimatfilmfestival på kvällen. Även i Umeå och Malmö och kanske på fler platser planeras aktiviteter.

5 juni är också slutdag för kampanjen Det finns ingen plan(et) B från Nätverket GlobalRättvisa.nu, där bland andra Jordens Vänner ingår. På föreningens hemsida rullar en budkavle med fyra krav på Sverige och EU inför Riokonferensen. Vem som helst som ställer upp på kraven kan skriva under på hemsidan, se nedan.

√ folkligt inflytande över miljöpolitiken och stärkt rättsligt skydd av miljön och mänskliga rättigheter
√ att miljö och mänskliga rättigheter inte blir handelsvaror
√ rättvis omställning på lokal, nationell och internationell nivå
√ klimat- och miljörättvisa och internationell solidaritet

18-20 juni anordnar folkrörelser i Rio en alternativkonferens med fokus på sociala och miljömässiga rättigheter och mot kommersialiseringen av livet och naturen.

Program och anmälan till Göteborgskonferensen Fira! Stå emot! Ställ om!

Emil Schön

Twitter.com/Miljotidningen

Intro:

I år är det 40 år sedan FN:s första miljökonferens anordnades i Stockholm. Det är dessutom 20 år sedan Riokonferensen, som blev något av ett genombrott för miljö- och hållbarhetsfrågor internationellt.

Bakslagen sedan 1992 har varit många, inte minst har utsläppen av klimatgaser börjat närma sig ohanterliga nivåer och förlusten av biologisk mångfald är ett växande problem. Men de senaste 40 åren har också sett en miljörörelse födas och utvecklas. Många kamper har vunnits. Att sammanfatta 40 års miljökamp och samtidigt staka ut vägar för framtiden är en uppgift som inte låter sig göras i en enda tidning. Jag valde ut två historiska processer att berätta om.

Publicerad i Miljötidningen 2/2012

Den ena är det 20 år långa och framgångsrika vaktandet av Kynnefjäll som var påtänkt som slutstation för höradioaktivt avfall. En inspirerande uppvisning i engagemang, solidaritet och uthållighet från lokalsamhällets sida. Den andra frågan är det lokala omställningsarbetet i form av Agenda 21 efter Riokonferensen. En process som började väldigt lovande i många kommuner, men så småningom kom av sig i takt med att staten började intressera sig för storskaliga uppifrånlösningar.

För den som inte nöjer sig med dessa enskilda nedslag anordnar Jordens Vänner tillsammans med flera andra organisationer en konferens i maj i Göteborg under parollen Fira! Stå emot! Ställ om! Rio +20 Stockholm +40.

Där kommer svenska och internationella deltagare under tre dagar gå igenom lärdomar från de senaste 40 åren, diskutera aktuella frågor och dessutom dra upp riktlinjer för hur miljö- och folkrörelser ska kunna skörda framtida segrar till skydd för människor och miljö. Kom mycket gärna dit och var med!

Emil Schön

Twitter.com/Miljotidningen

Jordens Vänner i Sverige har beslutat att lämna miljöcertifieringsrådet för svensk skog FSC, Forest Stewardship Council. Skälet är att organisationen inte längre ser att FSC-märkningen står för ett hållbart skogsbruk. 

Samtidigt nominerar organisationen FSC till Svenska Greenwashpriset 2012.

Svenskt kalhyggesbruk i Södra Vindelfjällen. Bild: Oskar Karlin/Creative commons/flickr.com. 

– Utarmningen av skogsekosystemen fortsätter. Forskarna konstaterar att det inte finns tillräckligt med livsmiljöer för de hotade arterna. Ändå kalhuggs de sista resterna av gammelskogar. För att svenskt skogsbruk ska bli hållbart krävs en insikt om en nödvändig omställning, säger Carl-Gustaf Lundgren, skogsexpert i Jordens Vänner.

Enligt Carl-Gustaf Lundgren har de ekonomiskt starka aktörerna inom skogsnäringen för stor makt. De sitter på majoriteten av platserna i rådet, samtidigt är de helt ointresserade av att ändra sitt skogsbruk. Resultatet blir att kalhyggesbruket i den svenska skogen fortsätter och certifieras av FSC.

Hållbara modeller finns

Jordens Vänner har länge förespråkat kontinuitetsskogsbruk. Det är en mer varsam skogsbruksmodell där träd avverkas efter hand. På kort sikt ger det inte lika stora vinster, men på längre sikt ger skogen högre avkastning, samtidigt som dess biologiska mångfald och karaktär bevaras. FSC i Tyskland har till exempel anammat principer liknande kontinuitetsskogsbrukets.

Jordens Vänner har under flera år suttit med i FSC:s styrelse i Sverige. Organisationen har dock inte fått något gehör för idén om det hyggesfria skogsbruket.

I ett pressmeddelande skriver Jordens Vänner att konsumenterna blir lurade av dagens FSC-system.

Utträdesbeslutet togs på föreningens årsmöte i april.

FSC har också nominerats till Jordens Vänner Greenwashpris 2012. (Svenska Greenwashpriset 2012)

Emil Schön

Twitter.com/Miljotidningen

Swedfund har investerat omkring 90 miljoner kronor i markaffären i Sierra Leone. Företaget Addax Bioenergy ska odla sockerrör för etanolproduktion. Marken har hittills brukats av självförsörjande bönder.

Allt vatten i floden går till sockerbevattning, vilket lett till att det nu råder vattenbrist i byn. Bönderna lovades jobb, skolor och sjukhus, men löftena har inte infriats, rapporterar Ekot.

Tidigare har Swedfund förekommit i en mjölkfabriksskandal i Makedonien 2009 och en annan biobränslehärva med skatteparadis i Tanzania 2011. Swedfund lyder under aktiebolagslagen och därför är den mesta information som skulle kunna kasta ljus över företagets agerande sekretessbelagd.

Biståndsminister Gunilla Carlsson (M) har efterlyst en större öppenhet från Swedfund, bland annat i samband med bolagsstämman i slutet av april.

Emil Schön

Twitter.com/Miljotidningen

Lagen öppnar för ökad avverkning av Amazonas. Presidenten Dilma Roussef och styrande partiet PP röstade emot. Nu gör många bedömningen att presidenten kommer att använda sitt veto.

Foto: Brasilianska staten

Röstsiffrorna blev 274 för och 189 emot. Dilma Roussef har gjort klart att förslaget i dess nuvarande form inte är acceptabelt. Att Brasilien står värd för FN:s stora miljökonferens Rio+20 i juni kan också påverka Dilma Roussef att använda sitt veto mot förslaget. En process pågår även för att undersöka om lagförslaget är förenligt med den brasilianska grundlagen.

När Tjernobyl sprang i luften den 26 april 1986 var Luis Lineo tio år gammal. Han bodde i Kiev med sin mamma och lillasyster. Kiev ligger 13 mil söder om Tjernobylverket. Det tog fem dagar innan de fick veta att det varit en olycka.

Bild: Män för jämställdhet

Publicerad i Miljötidningen 2/2011

– Jag minns det som en ledig dag, att alla var ute. Först sken solen och det var vackert väder, men sen mörknade det och det började regna. Jag har frågat min mamma, hon säger att det var på kvällen den 1 maj som vi fick veta om olyckan, säger han.

Tursamma vindar

Vindarna blåste mot norr den första tiden så Kiev var mer skonat än de vitryska samhällena. Den första tiden fanns en oro på luften, även om det mesta var som vanligt på ytan. Luis mamma studerade till läkare och han själv gick i skolan. De bodde alla tre i ett rum på 20 kvadratmeter i en studentkorridor. Toalett och kök delade de med andra i korridoren.

– Jag minns att vi var tvungna att hålla fönstren stängda och vi skulle våttorka hela tiden. Hade man varit ute och det var lera på stövlarna fick man inte gå in.
Fick ni jodtabletter?
– Jag vet inte. Jag minns att det diskuterades. Min mamma jobbade ju på sjukhuset, så jag minns att det pratades mycket om det, men jag vet inte om vi fick några, säger han.

Evakuering

Desto tydligare minns han hur alla skolbarn efter några veckor sattes på bussar och evakuerades söderut till Krimhalvön vid Svarta havet.

– Jag minns det som väldigt spännande. Jag var på kollo varje sommar en månad, men det här var tillsammans med alla klasskamrater och fröknar och en längre tid. Jag var tillbaka för fem år sedan och gjorde en radiodokumentär. Då träffade jag en av mina fröknar och hon hade en helt annan bild: hur bussarna stod uppradade på skolgården och hur vi åkte iväg medan de vuxna grät, berättar Luis.

Två år senare åkte Luis med mamma och syster till Sverige. Året var 1988 och Sovjetunionen höll på att falla samman. Luis mamma är chilensk medborgare och flykting från militärdiktaturen i hemlandet. Pinochet var fortfarande vid makten och familjen togs emot i Sverige. De flyttade till Nässjö där Luis bodde i tio år innan han flyttade till Stockholm.

– Bara ett litet tag senare införde Sverige visumtvång för chilenska medborgare, så det var på håret att vi kom hit.

Har du varit orolig för din hälsa senare i livet?

– Det har kommit och gått. I ungdomen är man ju odödlig, men efter studenten började jag fundera över framtiden: Om jag själv var sjuk? Eller om mina barn skulle bli sjuka? Jag tog upp det med min husläkare när jag var i 20-årsåldern och fick en remiss till en specialist. Men de gav lugnande besked. Sen när jag skulle få barn kollade jag upp det igen, men fick samma besked.

Idag är Luis dotter två år och han har kommit förbi den värsta rädslan från Tjernobyl, den att skaffa barn.

– Nu känns det som jag lagt det lite bakom mig, men det är klart man tänker på det när en olycka händer igen som den i Japan. Men det går inte att jämföra. De drabbades av tre olyckor i en, först med jordbävningen och sen tsunamin. För oss kom det smygande in. Vi fick ändra på en del saker och det var en oro i luften, men det var också lite som ett äventyr. I Fukushima är det ju bara elände.

Hur tänker du kring olyckan i Japan?

– Det är klart det kommer tillbaka. Jag har alltid haft en skeptisk inställning till kärnkraften. Det är så mycket hemlighetsmakeri och prestige kring kärnkraft. Ibland har jag tänkt att Sverige är Sverige och här har man senaste tekniken och här skulle man inte mörka någonting. Men sen… det är som att man tror det är en Sovjetgrej det här med hemlighetsmakeriet, men det känns som om det är kärnkraften i sig. Det märker man nu med Fukushima också. Det är så mycket som står på spel. Händer det någon incident får man aldrig veta det förrän långt efteråt. Det var inte bara i Sovjet det var så, när det kommer till kärnkraften blir det Sovjet – eller snarare den stereotypa bilden vi har av hur Sovjet var.

För fem år sedan reste Luis tillbaka till Kiev i sällskap med radiojournalisten Anton Karis.

– Det var spännande. Vi hade planerat att åka till Tjernobyl också, men när vi väl var i Kiev tyckte Annton Karis att vi skulle berätta min historia i stället, så vi struntade i det. Vi sökte upp gamla lärare och barndomskamrater. Av mina två bästa barndomsvänner hade en blivit mördad, men den andra träffade jag, berättar Luis Lineo.
Lyssna på reportaget om Luis resa till Kiev: Åter till Kiev http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1637&artikel=840649

Namn: Luis Lineo

Ålder: 35 år
Bor: Solna
Familj: Sambo och dotter
Arbetar: Med Fanzingo: Ett projekt för unga i Alby och Botkyrka om hur man kan använda medier för att berätta sin historia. Han frilansar även som sexualupplysare.

Emil Schön

Twitter.com/Miljotidningen

Det har länge varit känt att de kopparkapslar som SKB avser förvara det högradioaktiva kärnbränslet i riskerar att korrodera (se t.ex. Miljötidningen 1/2012). Efter forskarna Hultquist  och Szakalos på KTH har dock ingen lyckats återupprepa försöken. Men strax innan jul presenterade Strålsäkerhetsmyndigheten resultaten av de undersökningar de beställt, vilka kom fram till samma resultat som Hultqvist-Szakalos.

Inte förvånande begärde man därför i mars in en ytterligare redovisning från SKB om kopparkorrosionens betydelse för den långsiktiga säkerheten. Nu har SKB svarat och enligt företaget spelar kopparkorrosionen ingen roll alls.

– De svar vi nu lämnat till Strålsäkerhetsmyndigheten ändrar inte på slutsatserna i vår ansökan, det vill säga att vi kan bygga ett kärnbränsleförvar som lever upp till de säkerhetskrav som myndigheterna satt upp, säger SKB:s talesperson Saida Laârouchi Engström, till Ny Teknik.

Det hänger på leran

Enda orosmomentet är enligt SKB:s säkerhetsanalytiker Allan Hedin om kopparkorrosionen samagerar med att även den skyddande bentonitleran försvinner. Just det som miljörörelsen varnat för många gånger. Men SKB AB är inte övertygade om att kopparkorrosionsprocessen existerar.

– I säkerhetsanalysen SR-Site räknade vi på ett fall där vi antog att processen finns. Den beräkningen  visade att inverkan på kopparkapslarnas livsländ i förvaret blir försumbar, säger Allan Hedin i en filmad intervju på SKB:s hemsida.

Skulle kopparkorrosionsprocessen existera spelar det alltså ändå ingen roll. Enligt SKB AB.

Läs hela SKB AB:s svar http://www.skb.se/c9b9224e-4a97-49f9-9933-59b684112e07.fodoc

Emil Schön

 twitter.com/Miljotidningen

Det finns en särskild affärsnisch inom det globala finansiella systemet dit få “respektabla” kapitalister söker sig. Men likväl finns företag, så kallade asgamar (engelskans vulture funds), som inte håller sig för fina för att låta skuldpiskan vina över de fattigaste och mest krigshärjade av världens länder.

Verklighetens gamar är betydligt vackrare än finansvärldens. Foto: Rainer Hungershausen/flickr.com/Creative commons

Publicerad i Miljötidningen 1/2012

Det handlar om företag som specialiserat sig på att köpa upp lågt värderade skulder från länder i kris. Det kan vara utblottade länder utan betalningsförmåga, krigsdrabbade länder som Demokratiska republiken Kongo, eller länder i tillfällig kris som Argentina 2001 då landet gick bankrutt.

Sedan ligger företagen och ruvar på dessa skulder i år efter år, cirklar varv på varv över sitt byte. När freden återvänder, biståndspengar strömmar in och länderna börjar få till något som liknar ekonomisk utveckling är tiden mogen. Då kräver företagen återbetalning av de tidigare värdelösa skuldbreven plus ränta. Skulderna kan ha legat i 30 år och samlat ränta.

Brittiska Guardian skrev i slutet av 2011 om flera rättegångar där gamföretag krävde in pengar. I ett av de mest graverande exemplen har ett amerikanskt företag, FG Hemisphere, kommit över en skuldsedel från Zaire till tidigare Jugoslavien från 1979 värderad till 37 miljoner dollar. Affärsmannen köpte skuldväxeln i Bosnien 2003, via dåvarande premiärministern Nedzad Brankovic och betalade tre miljoner dollar för den. Nyligen tilldömdes Demokratiska republiken Kongo, världens näst fattigaste land, att betala 100 miljoner dollar till affärsmannen av en domstol i Jersey. Detta bara ett halvår efter att landet erhållit skuldavskrivning genom IMF och Världsbanken.

Skatteparadisen hjälper gamarna
Enligt Världsbanken har 26 gamföretag redan lyckats få igenom krav på sammanlagt en miljard dollar från världens fattigaste länder. En tredjedel av världens fattigaste länder som genomgår skuldavskrivningsprogram är föremål för gamföretagens stämningsansökningar.

De flesta av världens länder lånar inte ut sina domstolar till den här typen av krav, men just skatteparadiset Jersey och Brittiska Jungfruöarna har har blivit ett centrum. Där väntar 22 gamföretag på att få igenom krav värda sammanlagt 1,3 miljarder dollar.

Jubilee kampanjar mot Jersey
En brittisk kampanj pågår för att tvinga Jersey att ändra sin lagstiftning så att gamföretags anspråk inte behandlas i landets domstolar. www.jubileedebtcampaign.org.uk/vultureaction

Även FN:s oberoende expert på skulder och mänskliga rättigheter har krävt att Jersey ändrar sin lagstiftning.

Occupy Wall Street har vid flera tillfällen, tillsamans med Friends of Congo, protesterat utanför Peter Grossmans hem, FG Hemispheres ägare, i Brooklyn, New York. Närmare bestämt från varje söndag från januari till mars i år.

Emil Schön

Twitter.com/Miljotidningen