Jordens vänner fiskePECH-committee. Tystnad. Fisheries. De andra praktikanterna ser fortfarande frågande ut. Har hon inte läst European studies? European law? European policy? Not even Political science?

Nej, att vara Miljövetare och praktisera på fiskeriutskottet i EU-parlamentet är för många förvånande. Fiskar kanske inte verkar vara speciellt intressanta men faktum är att fiskeripolitik är riktigt spännande! I september packade jag mina väskor och begav mig till Bryssel för att i tre månader praktisera i Fiskeriutskottet i EU-parlamentet.

 

Fiskeriutskottet (egentligen Commission de la Pêche på franska eller Committee on Fisheries på engelska) är ett av EU-parlamentets 20 stycken utskott. Fiskeriutskottet består av parlamentariker (25 ledamöter och 25 suppleanter) som själva har valt att intressera sig för fiskefrågan. Sverige representeras av miljöpartisten Isabella Lövin som har ett mycket starkt intresse och engagemang för att driva en hållbar fiskeripolitik. Varje utskott har i sin tur ett opolitiskt sekretariat som organiserar det praktiska arbetet i utskottet. Det är i fiskeriutskottets sekretariat som jag har praktiserat. Där har jag fått följa debatter och omröstningar som berör fiskeripolitiken.

Arbetsprocessen i fiskeriutskottet ser ut som parlamentets samtliga utskott: Utskottet tar emot ett förslag från kommissionen och utser en föredragare (så kallad Rapporteur), en parlamentariker som skriver en rapport om förslaget (så kallad Draft report eller Opinion). Utskottets träffas sedan vid flera utskottsmöten för att studera och diskutera rapporten. Utskottsmötena är offentliga och sker en, ibland två gånger i månaden. Föredragaren och medlemmarna i utskottet får lämna in ändringsförslag (amendments) till kommissionens förslag och även rapporten, som de sedan röstar om i utskottet. Även parlamentariker i andra utskott får lägga in ändringsförslag. Första behandlingen i parlamentet är en stor del av arbetsprocessen och i praktiken kan den fortsatta i oändlighet eftersom det inte finns någon tidsgräns. När rapporten är antagen i utskottet, placeras den på agendan i plenum i Strasbourg, Frankrike. Här sammanträder samtliga parlamentariker varje månad (utom augusti) för att rösta. Alla andra aktiviteter hålls i Bryssel och då står parlamentet i Strasbourg obemannat. Plenarsammanträden pågår i fyra dagar och omfattar debatter och omröstningar. Ytterligare ändringsförslag kan läggas fram av en politisk grupp eller minst 40 stycken medlemmar.

Schemat i Strasbourg är krävande, plenarsammanträdena är schemalagda tills klockan 23 på kvällen! Ibland pågår förhandlingarna långt in på natten och morgontimmarna. Tre omtalade frågor som parlamentet har röstat om i höst är EU:s fiskebudget EMFF, fiskeavtal med Marocko samt förslaget om särskilda villkor för fiske efter djuphavsbestånd i Nordost-Atlanten.

 

EU:s fiskebudget, eller europeiska havs- och fiskefonden (EMFF) gäller för år 2014-2020 och omfattar ungefär sju miljarder svenska kronor per år. Det har varit en mycket hätsk debatt om ändringsförslagen som jag har kunnat följa i höst. Föredragaren lade fram flera ändringar på kommissionens förslag som gick ut på att stödja fiskeflottan. Däribland den mest diskuterade, att ge subventionsstöd till att bygga nya fartyg. Parlamentet röstade ner detta förslag i Strasbourg i oktober men de godkände dock ändringsförslagen stöd för nya motorer, för lagring av fisk samt att få ligga i hamn under fiskens viloperiod. De röstade för kommissionens förslag om mer pengar på forskning och kontroll. Nu är det pågående trialogues med ministerrådet och kommissionen för att nå en slutlig överenskommelse.

Förra veckan röstade EU-parlamentet i Strasbourg igenom EU-kommissionens förslag om ett nytt fiskeavtal med Marocko. Förhandlingarna om förnyelse av fiskeavtal med Marocko har varit en kontroversiell fråga som fått hård kritik och uppmärksammats mycket i media i höst. Många fiskare i Europa vill få tillgång till de populära, fiskrika vattnen utanför Marockos kust, samt Västsahara. EU-kommissionen skrev ett avtal med Marocko i juli som innebär att EU-fartyg får fiska i ockuperade vatten utanför Västsahara eftersom Västsahara är ockuperat av Marocko sedan år 1975. Detta kan tolkas som att EU därmed erkänner att det ockuperade Västsahara är en del av Marocko och genom avtalet ger Marocko EU rätt att fiska i vatten som inte tillhör dem. Avtalet ger Marocko totalt 160 miljoner euro över fyra år men hur folket i Västsahara gynnas är högst otydligt och omdiskuterat. Avtalet har fått hård kritik av många som menar att detta avtal bryter mot Europeisk lagstiftning. Det har tidigare funnits ett avtal mellan Marocko och EU men i december år 2011 stoppade parlamentet avtalet med bland annat anledningen att det saknades garantier för att det västsahariska folket skulle få ta del av de pengar som EU betalar. Kommissionens förslag har behandlats i parlamentets fiskeriutskott i höst. Många parlamentariker i fiskeriutskottet hävdar att det är ett bra fiskeavtal, som bland annat gynnar lokalbefolkningen i Västsahara. De anser att mänskliga rättigheter inte är fiskeriutskottets ensak men självklart måste fiskeriutskottet ta hänsyn till mänskliga rättigheter och demokrati. Marocko har inte kunnat visa att det gynnar västsaharierna, en förutsättning för att avtalet ska vara i linje med internationell rätt. Idag nämns inte Västsahara i rapporten vilket det måste för att det ska räknas som ett lagligt protokoll. Den tar inte heller upp Marockos suveränitet. Trots att avtalet bryter mot folkrätten röstade sorgligt nog både fiskeriutskottet igenom avtalet i Bryssel och även hela EU-parlamentet igenom avtalet i Strasbourg. Parlamentet har fått omfattande löften om att avtalet skall respektera mänskliga rättigheter och att de ska få all nödvändig information om hur pengarna från avtalet används. Förhoppningsvis sätter åtminstone fiskeriutskottet press på kommissionen och på Marocko så att de redovisar hur avtalet implementeras.

 

I juli år 2012 gav EU-kommissionen ett förslag om upprättande av särskilda villkor for fiske efter djuphavsbestånd i Nordost-Atlanten och bestämmelser för fiske i dess internationella vatten. En åtgärd som kommissionen föreslog som har fått mycket uppmärksamhet är att fasa ut licens for djuphavstrålning i Nordost-Atlanten. Det skulle innebära att en av de mest destruktiva fiskemetoder som finns stoppas. Överfiske har gjort att fiskare sökt sig till allt mer otillgängliga vatten. Ett fåtal båtar använder bottentrålning på djup ända ner till 1500 meter. Detta medför en oerhörd skada på djuphavet bland annat eftersom djur och koraller i det kalla och mörka djuphavet växer mycket långsamt och är extremt känsliga för överfiske. Under 2013 har det varit en intensiv debatt med mycket känslor i fiskeriutskottet angående kommissionens förslag om att förbjuda djuphavstrålning i Nordost-Atlanten. Till slut gick tyvärr inte förslaget igenom i parlamentet i Strasbourg. Forskare har uppmanat EU-parlamentet att rösta för att stoppa denna fiskemetod. Det är mycket få båtar som ägnar sig åt ett riktat fiske mot djuphavet. Trots det tror EU-parlamentarikerna som röstade emot förslaget att ett stopp för djuphavstrålning skulle leda till tusentals förlorade jobb i fiskeindustrin.

Arbetsprocessen i parlamentet är uppenbarligen en lång och komplex process. Syftet är att besluten som tas skall vara så demokratiska som möjligt och att inga beslut tas hastigt och ogenomtänkt. I fiskeriutskottet står framförallt fiskeindustrins intressen mot de miljömässiga/ekologiska intressena. Vissa parlamentariker representerar ”fiskarna” och deras ekonomiska intressen medan andra representerar själva fisken. Fiskeriutskottet har tidigare varit känt för att representera fiskenäringen och fiskeindustrin med konservativa åsikter som ständigt har motsatt sig kommissionens förslag. Detta har på senare år förändrats något, inte minst med den nya fiskereformen som parlamentet röstade igenom i juni i år. Detta genombrott innebär en helt ny europeisk fiskeripolitik där den gröna gruppens förslag med mer rättvisa fiskeavtal, bättre kontroll, fördel för småskaligt fiske, stopp för överfiske gick igenom. Reformen innebar bland annat att mer hänsyn ska tas till fiskbestånden och hållbara fiskemetoder. De fiskare som fiskar med skonsammast metoder och som bidrar mest till ekonomin i kustsamhällen ska få företräde när fiskekvoter fördelas. Reformen innebär att:

Utkast / dumpning av fisk skall förbjudas.

”Regionalisation”

Ett mål om att bygga upp fiskbestånden över hållbara nivåer.

EU-fartyg ska bara få tillgång till ett överskott av fisk i fiskeavtal med länder i t.ex. Afrika och Stilla havet.

Den nya reformen är en framgång för Europeisk fiskepolitik men fortfarande finns det mycket att göra för att nå ett hållbart fiske. Resultaten från förra veckans plenarsammanträden i Strasbourg är ett bevis på att majoriteten av parlamentarikerna sorgligt nog fortfarande främst värnar om fiskeindustrin och ekonomiska intressen, framför fiskbestånden och välmående hav. Under min praktik i Bryssel har jag lärt mig otroligt mycket om såväl internationell fiskeripolitik, som EU:s komplexa organisation och arbetsprocesser. Framför allt har jag fått förståelse för hur många olika intressen som skall beaktas i beslutsprocessen. Det kommer bli spännande att följa nästa år arbete i fiskeutskottet, inte minst med tanke på Fiskeriutskottets utmaning att implementera den nya reformen samt att det är valår för parlamentet.

Matilda Håkansson

Initialt hade EU-parlamentet endast en rådgivande funktion men idag har deras roll utvecklas och idag har de samma befogenheter som rådet. Genom Lissabonfördraget från år 2009 gav parlamentet ny lagstiftande makt. Medbeslutarförfarandet mellan parlamentet och rådet gäller nu ca 75 % av de lagstiftningsområden som finns, bland annat inom fiske. Parlamentet beslutar därmed inom en stor majoritet av EU:s lagstiftning. De har också sista ordet när det gäller EU:s budget. Även om parlamentet är ett lagstiftande organ har de inte befogenheter att komma med lagförslag eller initiativ, det är endast kommissionens roll (EU:s motsvarighet till regering). EU-parlamentet består av 756 stycken medlemmar, folkvalda av EU-medborgarna vart femte år. Antalet medlemmar beror på landets befolkningsmängd. I Bryssel kallas dessa politiker för MEP:s (Member of the European Parliament). I parlamentet organiserar sig medlemmarna i olika politiska grupper (för närvarande sju stycken), beroende på ideologier och politisk tillhörighet.